We're all different!

Av någon anledning återkommer jag ständigt till det här klippet.
Det applicerar sig gärna på allt möjligt nämligen.

Bokomslag i deckargenren till exempel.
Låt oss se nu, mörka hus, tonade himmel. Dramatisk typografi.
Jo, det är en deckare.
Nej, det sticker inte ut.
Det gjorde naturligtvis det från början.
Innan marknaden märkte att det fungerade och svämmade över.

Visst finns det poänger i att man ska förstå till vilken kategori en produkt hör,
men man måste ändå skilja ut sig från mängden.

Det gäller såklart inte bara bokomslag.
När såg du senast en bil som såg egen ut? Som om den hade ett eget uttryck, stod för något annat än samma powerwords som alla andra?

Jo, man kan nog hävda att en ny Jaguar xf ser annorlunda ut än en BMW 535.
Men inte om du frågar min mormor.
Inte om du frågar någon som inte direkt bryr sig.
Som inte redan är ett fan.

Och då har man ju misslyckats.
För att bara sälja till sin redan befintliga fanbase innebär att man förr eller senare kommer att tappa dem. Man måste hela tiden ha ett inflöde av nya glada köpare. Som identifierar något i din, bil, dator, parfym, cykel, bok som de har (eller vill ha) i sig själva.

Det kan tyckas ganska självklart, men den senaste tiden tycks allt fler säga motsatsen:
"Yes, we're all different"

japansk motorstorm 2 reklam.

Undra hur de castade den vita instruktören.
För att inte tala om personregin.

Pixar är genier. jo.

Pixar borde egentligen bara vara mainstream. Stort och fokusgruppat tills allt som var originellt och annorlunda slipats ner till en globalt gångbar strömlinjeformad produkt.
Som varken upprörde eller egentligen engagerade, men ändå.. fungerade.
Typ som Nokiareklam. Allt för alla, inget för nån.

istället är de det här

Pixar vågar ta ut svängarna, vågar göra en gammal farbror, eller en fyrkantig städrobot
där andra gör gulliga djur eller -gulliga djur.
Istället för att vila på sina lagrar, och luta sig tillbaka på gamla segrar, passar Pixar på att tänja ut sitt segment igen. Se till att vi inte tappar intresset efter ännu en toy story eller monsters inc.

En ledare kan ju göra det. En ledare har utrymme och tillräckligt med förtroendekpital för att vi ska våga investera i deras förmodat tokiga idé. De utökar sitt försprång gång på gång, och ifall de inte tappar perspektivet helt så kommer vi att fortsätta att älska dem för det.

Det finns en läxa här, även för stora räddhågsna jättar utanför underhållningsindustrin.