Spilld mjölk

Jag läser i Edge att spelet Spore laddats ner inte mindre än 1.700.000 gånger.
Det är mer än dubbelt så mycket som Crysis och Fallout 3 tillsammans.
Jag antar att det betyder att kriget mot piratkopieringen går sådär.

Och det kan man tycka vad man vill om.
Vad det däremot är oavsett vad man tycker, är en missad möjlighet.

En med största sannolikhet installerad användargrupp på 1.7 miljoner är ju en utmärkt annonseringsmöjlighet. Jo jag vet, ingame annonsering har inte riktigt tagit fart, men som kompensation för uteblivna intäkter kunde man väl göra sämre ifrån sig?

Nej det är inte en ny affärsmodell, men det är ett sätt att kompensera sig.
1.7 miljoner gånger 0 kronor blir ju aldrig något att ha (annat än reklam för nästa spel som de flesta av den här gruppen säkert laddar ner ändå)
1.7 miljoner gånger 1 krona, 50 cent eller vad du vill är iallafall pengar.

Om man sedan börjar tänka sig någon form av push, lite som banners eller liknande, så börjar det genast se bättre ut. Då kan man sälja exponeringar. Paket med flera spel.

Jag kan inte tänka mig att de som sitter och crackar spel skulle orka krångla bort ett par banners om de inte blir oerhört påträngande. De vill oftast bara få ut spelet så fort som möjligt (det är ju en slags tävling mellan olika grupper som pågår där).
Det viktiga är att det går att spela.
Så säg att en registrerad spelare, med skivan i datorn, nyckeln på plats eller vad man nu vill, slipper banners. Alla andra åker på banners. Eller filmer. Eller jinglar. I startmenyn, lobbyn osv.
Allt som inte är ingame. För då tror jag att folk bara blir förbenade (och då tänker jag på de betalande kunderna)

Nu är ju för övrigt Avalanche och Dice, på väg ut med gratisspel av helt olika slag, och det är väl ett tecken på att en del börjar fatta galoppen.
Men som vanligt när det gäller piratkopiering så stirrar sig nog de flesta blinda på allt de förlorar istället för att se till att de inte slutar helt tomhänta.

whats not to love?

Alltså, jag har alltid varit (hälsosamt?) skeptisk till bitpop.
Bitpop utan r alltså (inte britpop med engelska smala unga män)
Gjort på gamla spelmaskiner och laptopar av glada japaner som hämtade ur en gammal mazdareklam. Brus, blitter och referenser till obskyra megadrivespel som ingen utanför japan hört talas om.

Tills jag hittar YMCK.
Det här är faktiskt bara för gulligt, karamelligt och trivsamt för att jag ska kunna göra annat än kapitulera. Om man gör en snabb sökning på youtube, så ser man lika söta animerade dataspelsvideos till alla låtar.

Det är värt ett försök, men ta av de kritiska popglasögonen är ni snälla för det här är något helt annat än Glasvegas.

We're all different!

Av någon anledning återkommer jag ständigt till det här klippet.
Det applicerar sig gärna på allt möjligt nämligen.

Bokomslag i deckargenren till exempel.
Låt oss se nu, mörka hus, tonade himmel. Dramatisk typografi.
Jo, det är en deckare.
Nej, det sticker inte ut.
Det gjorde naturligtvis det från början.
Innan marknaden märkte att det fungerade och svämmade över.

Visst finns det poänger i att man ska förstå till vilken kategori en produkt hör,
men man måste ändå skilja ut sig från mängden.

Det gäller såklart inte bara bokomslag.
När såg du senast en bil som såg egen ut? Som om den hade ett eget uttryck, stod för något annat än samma powerwords som alla andra?

Jo, man kan nog hävda att en ny Jaguar xf ser annorlunda ut än en BMW 535.
Men inte om du frågar min mormor.
Inte om du frågar någon som inte direkt bryr sig.
Som inte redan är ett fan.

Och då har man ju misslyckats.
För att bara sälja till sin redan befintliga fanbase innebär att man förr eller senare kommer att tappa dem. Man måste hela tiden ha ett inflöde av nya glada köpare. Som identifierar något i din, bil, dator, parfym, cykel, bok som de har (eller vill ha) i sig själva.

Det kan tyckas ganska självklart, men den senaste tiden tycks allt fler säga motsatsen:
"Yes, we're all different"

japansk motorstorm 2 reklam.

Undra hur de castade den vita instruktören.
För att inte tala om personregin.

Pixar är genier. jo.

Pixar borde egentligen bara vara mainstream. Stort och fokusgruppat tills allt som var originellt och annorlunda slipats ner till en globalt gångbar strömlinjeformad produkt.
Som varken upprörde eller egentligen engagerade, men ändå.. fungerade.
Typ som Nokiareklam. Allt för alla, inget för nån.

istället är de det här

Pixar vågar ta ut svängarna, vågar göra en gammal farbror, eller en fyrkantig städrobot
där andra gör gulliga djur eller -gulliga djur.
Istället för att vila på sina lagrar, och luta sig tillbaka på gamla segrar, passar Pixar på att tänja ut sitt segment igen. Se till att vi inte tappar intresset efter ännu en toy story eller monsters inc.

En ledare kan ju göra det. En ledare har utrymme och tillräckligt med förtroendekpital för att vi ska våga investera i deras förmodat tokiga idé. De utökar sitt försprång gång på gång, och ifall de inte tappar perspektivet helt så kommer vi att fortsätta att älska dem för det.

Det finns en läxa här, även för stora räddhågsna jättar utanför underhållningsindustrin.

This american life

Om ni inte har lyssnat på den här podcasten (eller streamat det från hemsidan)
så gör det genast.
Släpp det du har i händerna, luta dig tillbaka och låt dig påminnas om att det faktiskt finns mycket intelligent liv på andra sidan Atlanten.

Ira Glass leder med sin väna röst, det mest intelligenta radioprogrammet någonsin.
(Om ni har invändningar, så tipsa gärna!)
Det kommer i form av små krönikor från tex Michael Chabon, Andy Serkis och andra liknande New York/Chicago intellektuella.

Programmet berör pretentiöst nog livet med ämnen som:
The truth will come out!, Break-up, Mistakes were made osv.

Det är aldrig amerikanskt på det där sättet man tror när man först hör talas om det.
Det är finkänsligt, empatiskt och mycket underhållande.

Så ge det en chans. Klicka på Ira, eller gå till Itunes.
De har en hög med gamla avsnitt och jag kan nästan garantera att du inte kommer att bli besviken.

Nu är bloggen kopplad till hemsidan!

Så från och med idag, antar jag att jag behöver vara lite mer tydlig i mina rubriker.
Se istf bookmark.

Däremot tänker jag fortfarande blanda högt och lågt (mest lågt) så det får man stå ut med.

istf bookmark

Mamma Carter spelar också autoharp

autoharpa är fint

Ge mig en sån. Var får man tag på dem?

Björntjänst!

SL ger förslag på resväg mellan Mariatorget och folkungagatan

Från Wollmar Yxkullsg (på T.mansg) söndag 7 september ca kl 14:32 till Folkungagtan ca kl 15:10

Ta buss 43 från Wollmar Yxkullsg (på T.mansg) mot Ruddammen.
Den går från Wollmar Yxkullsg (på T.mansg) ca 14:32
och kommer till Slussen 14:38.

Vid Slussen byter du till Saltsjöbanan 25 mot Saltsjöbaden.
Den går från Slussen 14:45
och kommer till Nacka 14:51.

Gå från Nacka till Planiavägen.

Vid Planiavägen byter du till buss 71 mot Slussen.
Den går från Planiavägen ca 14:59.
Du är framme vid Folkungagatan ca 15:10.

Restid 38 minuter.

Trevlig resa!

Så begåvat!

Skivbolagen slutar sälja populära låtar på ITunes
för att bekämpa piratkopiering

Nu tycker jag att Marabou och Gilette och alla andra som har stöldbegärliga varor också ska pocka bort dem från hyllorna.
Det är rätt åt oss.

Om Ara och att "Ta det som en man"

Jan Majlard:
33-åringens barnsliga gest vid prisceremonin var en ovärdig demonstration, indirekt riktad mot torsdagens två fjärdeplacerade blågula OS-deltagare Jalmar Sjöberg och skeetskytten Nathalie Larsson.

Det Ara gjorde i OS, var inte barnsligt, eller ovärdigt.
Han visade att när Domarna inte respekterar sin sport, så upphör medaljen att vara värd något.

Det är tvärtom snarare ett uttryck för respekt för det sport borde vara som får Ara att kasta medaljen.

Om de andra medaljplatserna "hade tagit det som män" som Janne så modernt uttryckte det, så hade de också kastat sina medaljer. För vilket värde har en medalj som inte är ärligt förtjänad?
(Idi Amin brukade f.ö skapa ordnar och medaljer åt sig själv)

Att ta det som en man betyder inte att stoiskt acceptera orättvisor, att följa med i strömmen, rätta sig i ledet.
Jag skulle snarare hävda att Ara just tog det som en man när han vägrade acceptera vad som var uppenbart fel.

Prylbög

Inte behöver jag väl fler musikprylar?
men de är så små och fina. och billiga.

Korgjapan har de små


och här var det någon som hävdade priser (som inte är så farliga)

och hack, chop, slice, dice

akta fingrarna.

Tunkfer knifver

Allt om knifvar, på ett väldigt amerikanskt sätt. Fast bra ändå.

och ord är överflödiga

ord är överflödiga

Tack Orvar!

"Men ondska och våld har funnits sedan vi klev ned från träden (om man nu tror på sådana konstiga vetenskapsteorier) och Masada, inkvisitionen och Auschwitz utfördes inte efter långa kvällspass med Grand Theft Auto"

läs alltihop

sova

Är så sjukt underskattat.

Lille F hade en 3 timmarsnatt häromdagen (alltså han sov bara 3 tim)
Jag och S var helt utmattade. Satt bara och stirrade på jobbet.

Men: Senaste dagarna har han sovit till efter 6!

Detta från killen som vaknar, precis som en atomklocka klockan 05.28 varje morgon.

Kanske kommer känna mig som en människa igen snart (om det håller i sig. Ta i trä.)

spel till film?

Vågar man hoppas?
Bioshock
Blir film med Gore Verbinski vid rodret.
(han från pirates filmerna)

Om budgeten är stor nog så kanske....
Har man lyckats omvandla Lustiga huset till en filmtriologi så nog borde man kunna koka soppa på en betydligt köttigare spik också?

Tokfint typsnitt!

Det är sällan man ser vackra välskurna (ritade, vektorerade?) typsnitt.
I ärlighetens namn var det väldigt länge sen ett typsnitt fick mig peppad.

tills idag!
kolla!

Finns att köpa hos Myfonts

Kaviarmacka is the shit

Procrastinate

Svårstavat men lätt gjort.

Varför är det alltid när man har annat att göra som man liksom inte
kan låta bli att starta en blog?
Eller klä om en stol?
Eller sitta och googla efter saker som egentligen är rätt tråkiga att
surfa på (som tricks och tips till GTA IV)

måste jobba.

111! 1! ett ett !

Happ.

Så var vi där igen.
Den här gången helt utan andra ambiotioner än att sortera mina übertrötta pappatankar på ett ställe.

Så varde sorterat!